"Våran prost är rund som en ost - och har inga åsikter om någonting"

Detta kända uttalande från en auktoritet som Hasse Alfredsson är det nog ingen av min ålder som har missat - och heller ingen som inte har insett hur korrekt det är fortfarande. Det syns t.ex. i Kyrkans svar på debattinlägg i Dagen.

Kyrkan har hyfsat snabbt vandrat från en kultur av domedagspredikningar till en absolut vägran att säga nej. Denna tes om att sätta upp de 300 miljonerna araberna och de 5 miljonerna judarna i Mellanöstern som någon slags ekvivalens är tyvärr alltför vanligt även av de som borde ha lite längre erfarenhet.

Israel har bett om fred sedan före dess skapande. Den ena gången efter den andra har det funnits en möjlighet att skapa ett Palestina, men hittills har den grupp araber som i 30 år har kallat sig "palestinier" vägrat förhandla en fred, där inte Israel ingår som en bit av kakan. Det är faktiskt rätt trivialt att läsa både PLO:s och Hamas Stadgar- deras lagspråk år mycket trivialare än normal lagprosa, och ingendera tillåter existens av Israel. Tror man något annat är man inte påläst.

Det är helt påtagligt att Kyrkan inte har observerat att varenda jude har lämnat Gaza för att Gazanerna UNDER ANSVAR ska visa hur de vill bygga en stat, för att det sedan ska kunna tillämpas på delar av Judéen/Samarien. Det blev en raketramp. Men enligt Kyrkan får inte Israel försvara sig utan bör vända andra kinden till huh? En kulturell trippelsammanblandning,

Varför man hänvisar till en vänsterextremist som Amoz Oz vet jag inte. Självklart sker inte krig mellan änglar, hur nödvändiga eller rättvisa krigen än är. Att skilja mellan formella rättigheter och realpolitik har nog inte Kyrkan visat någon större förståelse för. Rättigheter versus att verkligen lösa ett problem.Ska vi tala om formella rättigheter är det ett faktum att alla yttranden FN har gjort om Israel/Palestinakonflikten är ENDAST "rekommendationer"! Det enda verkliga BESLUT är vad som skedde vid San Remokonferensen efter första världskriget, när det beslutades att det f.d. Ottomanska Riket skulle delas upp så att araberna fick ca 599/600-delar, medan det skulle skapas ett judiskt nationalhem på det övriga mikroskopiska området - dock utan att driva bort någon som redan bodde där. Från början har araberna varit ursinniga för att de inte fick denna remsan till skänks också!

Arafat fick kontroll över stora områden han aldrig hade haft kontroll över innan - MOT att han eliminerade terrorismen och samlade in alla illegala vapen. Abbas har skrivit under på Vägplanen som har som första, inledande punkt att arabisk hatpropaganda mot Israel/judar omedelbart stoppas. Vet inte Kyrkan att det är de första stegen för att möjliggöra en förhandling om ett upphörande av ockupationen, bör de läsa på. Eller ägna sig åt annat än politik.

Jag har börjat en intressant dialog med en f.d. präst, och har känslan att hans avhopp antagligen berodde på dagens kyrkas oförmåga att skilja gott och ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0