Och ändå . . .

Eli Göndör skriver en intressant kulturartikel i DN om de israeliska muslimernas situation i Israel. Läsaren bör dock betänka att det ingalunda är en komplett bild av de israeliska arabernas vardag som den representerar. Först och främst ska den förstås kompletteras med den bild vi redan har från massmedia - som är full med medvetet uppborrade hål. Sedan kan du fylla ytterligare några informationshål nedan.

Idén att kalla de israeliska araberna "ensamma" är inte särskilt korrekt. Hade arabisk terrorism mot Israel upphört, hade grannländerna skapat en VERKLIG fred med Israel hade de alls icke varit ensamma utan den känslan är helt och hållet egengenererad. Titta på en karta, t.ex. denna (och förstora så du ser tydligt - Israel med omnejd) kan du se det intressanta förhållandet att avståndet från Jerusalem till Tel Aviv är ungefär samma som till Amman - 7 mil kanske. När freden inbröt var det vanligt att Ammanbor tog bilen på morgonen för att shoppa i Tel Aviv, och hem samma kväll. Avståndet från Haifa till Damaskus eller Beirut är knappt det dubbla, och hade man bankat bort lite cement i tågtunneln mellan Haifa och Libanon hade du snabbt kunnat köra tåg där. Där gick taxis redan för nästan 100 år sedan...

Kairo kunde man lätt ta buss till från Tel Aviv - jag gjorde det 1985. Tyvärr ville Egypten inte att egyptier stack på shoppingtur till Tel Aviv utan bevakade framför den Israeliska ambassaden.

Araberna kan enbart själva korta avstånden.

En annan sak som bör nämnas - såvitt jag vet ägnar sig inte en enda av de arabiska riksdagsmännen i Israel åt att befrämja freden med grannarna! Tvärtom, flera av de mera prominenta har ägnat sig åt spionera mot Israel och illegala resor till ställen som Syrien, Azmi Bishara flydde från Israel när hans spioneri för Hizbollah och alla turer till Syrian gjorde att han insåg att han snart skulle ställas inför rätta - efter att ha utnyttjag Israel till det yttersta. Se här och här och här och andra ställen. Han ersattes av Nafa, som nyligen var i Syrien....

Där har tagits fast åtskilliga israelisk-arabiska terrorister.


Den stora frågan är alltså vad de egentligen vill med Israel! Vill de fortsätta leva som nu? Vi kan konstatera att väldigt få vill flytta därifrån, vare sej till andra muslimska länder eller Västvärlden. Vill de slänga ut judarna men tror sig själva om att kunna skapa motsvarande livskvalitet därefter? Ungefär vad som hände i Gaza. Eller vad vill de??? Och varför koncentrerar sig inte deras politiker på att skapa fred med omgivande länder så de inte har någon anledning längre att känna sig ensamma?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0